Populärkultur från mitt 90-tal

När jag var 15 år bodde jag i ett samhälle på landet med min mamma och ett gäng med hundar och katter. Det jag tyckte mest om att göra då var att kolla på film och läsa (när jag tänker på det så är det nog fortfarande över mina topp fem aktiviteter men i alla fall) Här kommer då i alla fall några tips från mitt 15-åriga jag som fortfarande håller än idag.

Du tänker usch jag har inget att göra och jag har kollat på alla serier som finns i hela världen. Kolla då på Mitt så kallade liv. Den har den perfekta känslan av tonårsångest blandat med det roliga och bistra med att vara tonåring. Vi följer Angela Chase som har varit en ”duktig flicka” hela sin uppväst men helt plötsligt en dag ändrar hon både sin umgängeskrets och sitt utseende. Det kanske låter som små förändringar men dessa nya bekantskaper leder till helt nya upplevelser och skapar många reaktioner från familj och gamla bästisar. Serien tar upp frågor om kärlek, relationer, att växa upp, utanförskap och hur man ska vara som människa. Det spelades tyvärr bara in en säsong vilket är jättesorgligt då den är så bra men samtidigt ganska praktiskt om man vill plöja en serie på en helg. Extra roligt att se bara för att det är en av Claire Danes första roller plus att modet är totalt 90-tals-snyggt!

Ifall vi fortsätter på temat att söka efter sin identitet under tonåren skulle jag rekommendera typ alla böcker av Anita Eklund Lykull. Hon skriver på ett så rakt och oursäktande sätt om unga vuxna som gör att man verkligen kommer karaktärerna in på livet. Hon försöker inte svänga sig med ”tonåringars språk” utan går bara rakt på de känslor som alla har medfan man växer upp. Dessvärre verkar alla böcker vara slutsålda på adlibris och bokyús men kolla tradera eller blioket för de är definitivt värda att leta efter även i vuxen ålder.

 

Musiken från samma tid som jag gillar än idag är The Cranberries.Jag var totalt besatt vid dem och lysnade sönder *trumvirvel* kassettbanden som jag hade skivorna inspelsde på. Bästa albumet är No need to argue och bästa låten är även skivans titel. Den är fruktansvärt vemodig men jag måste lyssnat på det spåret tusentals gånger.