Biohelg!

Den här helgen har varit väldigt lugn vilket har varit sjukt skönt då jag varit borta så mycket de tidigare helgerna. Det har dock blivit så att jag gick på bio både lördag och söndag och jag tänkte berätta lite om filmerna jag sett. Jag kan inte lova att mina texter inte innehåller spoilers så läs dem inte ifall ni är supersugna på filmerna:)
 
På fredagen hade jag och Sara bestämt oss för en riktig tjejkväll med middag och bio. Filmen vi såg var Love, Rosie som är baserad på boken Där regnbågen slutar av Cecilia Ahern. Hon har också skrivit P.S I love you (underbar bok, fruktansvärd film) Love, Rosie handlar i alla fall om två kompisar Alex och Rosie som har känt varandra sen de var små. I tånåren får de känslor för varandra men de lyckas aldrrig riktigt bekänna det för varandra. De gör planer för att flytta till Boston för att plugga på college (de kommer egentligen från England) men innan de hinner flytta blir Rosie gravid med en kille och måste stanna. Hemma Filmen följer dem sedan över flera år. Alex i ett ganska flashigt elit yrkesliv i USA och Rosie med ett städjobb och litet barn i England. Jag tycker i allmänhet att det är ganska frusterande med filmer som följer vänner som är kära i varandra utan att få till det förrän filmen är slut men man kan urrsäkta det (se t.ex. En Dag med Anne Hathaway) meen i den här filmen är dialogen såstyltig och tillgjord och de skapar problem själva att det blir ännu störigare. De få glimar av genuin humor man får se dränks snabbt i den tillgjorda dalogen. Den känns också väldigt tillspetsad  att man bara får se de tvås jobbiga tillfällen. Jag menar jag tror säkert att det är jobbigt att vara ensamstående mamma men några ljusglimtr måste det väl ändå finnas?  Filmen lyckas ändå vara lite småmysig ibland och vissa av birollerna känns genuina och roliga.Se den som ett tidsfördriv en fredagkväll men förvänta er inte att komma ihåg den två veckor senare.
 
Nästa film jag såg gick jag och Peter på i lördags och var mer en klassisk krigsfilm. Den heter Fury och har Brad Pitt, Shia Laboeuf och  Logan Lerman i huvudrollerna. Filmen utspelar sig de sista månaderna av andra världskriget och följer ett pansarförband i Tyskland. Man följer speciellt en mindre grupp  på ungefär fem personer som krigar tillsammans i en stridsvagn och precs när filmen börjar kommer det in en ung kille, Norman, i  gruppen. De andra i gruppen är väldigt förhärdade av kriget men Norman har aldrig varit vid fronten tidigare och blir väldigt chockad av de andras beteende. Gruppledaren  Don har väldigt tydliga åsikter om hur man ska vara för att överleva kriget och i början känns han väldigt hård. Dock inser man snart att han bara vill de andras bästa men att han själv gått igenom mycket under åren av krig. Filmen var ganska bra på att visa både de psykologiska krigsbitarna men ändå blanda in den action som en krigsfilm behöver. Den har såklart en väldigt amerikansk scen där deras beteende är lite svårförklarigt men jag tyckte ändå att den var bra trots att soldaterna ibland kändes väldigt känslokalla. Det kan ju dock vara realistiskt med tanke på sakerna de fått se och uppleva.